Förstora foto med låg upplösning

Att förstora ett foto som är taget med en relativt ny kamera ger ytterst få problem. Upplösningen är mycket hög och så länge man inte ska göra någon extremt stor förstoring räcker upplösningen gott och väl, om man ska förstora till skumplastskiva, akrylglas eller canvas som var så populärt för några år sedan ställer ibland lite högre krav.

Om man då vill förstora även de tillfällena då man någon ställt in kameran på betydligt sämre upplösning eller då man vill förstora foton som tagits för flera år sedan när kamerorna inte levererade lika bra kvalité. Hur går man då?

Svaret heter Photoshop. Detta oavsett om man själv vill sätta sig och redigera bilderna eller om man vill lämna in dem till någon fotofirma för manuella justeringar. Det är visserligen fullt möjligt att göra dessa förändringar i ett annat bildbehandlingsprogram också men Photoshop är den överlägsen vanligaste.

Det digitala fotot har sina begränsningar. Man kan första fotot till en viss grad men sedan blir det suddigt och framförallt ser det ”pixligt” ut. Orsaken är att det är för få pixlar i bilden. För att kunna förstora ännu större utan att tappa allt för mycket kvalité måste man alltså tillföra bilden fler pixlar. Detta kallas för interpolering även om begreppet även innefattar att man tar bort pixlar från en bild.

I programmet Photoshop kallas den vanligaste vägen för bikubisk interpolering. Med detta menas att varje ny pixel får sitt utseende beroende på de sexton närliggande pixlarna. Det är ett mycket snabbt och effektivt sätt att ”bygga på” bilden men inte den väg som är bäst i alla tillfällen.

Ett annat alternativ är att välja ”bikubisk mjukare interpolering”. På grund av de mjukare kanterna blir det inte lika taggigt men samtidigt blir skärpan något sämre. Däremot kan det vara ett bra första steg på vägen. Efter att denna effekt används kan ytterliga effekter användas för att få en sådan naturlig ”förstoring” som möjligt.

Ytterligare en väg att gå är att låta ett program (ex. Genuine Fractals) matematiskt räkna ut hur bilden ”borde” se ut. Programmet försöker hitta linjer och mönster som går att följa. Vid en förstoring byggs dessa på. Ett exempel är om programmet hittar något som är cirkelmönstrat. När fotot förstoras bygger programmet en cirkel. Nackdelen är att det många gånger kan skapas onödiga streck och andra ytor.

Bästa sättet att förstora bilden och få bäst resultat är att testa sig fram. Kom bara ihåg att spara originalfilen så att flera olika tester kan genomföras utan att originalet förstörs.